Slaget vid Sommersta (eller i Visnumsdalen?)

Jag undrar om du vet något mera om den här historien jag har hört talas om:

Ett slag var bestämt att det skulle ske nere vid älven, nedanför Backa/Sommersta. Sagt och gjort så anländer de bägge grupperingarna. Den ene härföraren hoppar av hästen och har med en mindre påle som han kör ner i marken och binder sin häst vid. Men när han vänder ryggen till så blir hästen skrämd av nåt och kastar huvudet bakåt och därmed även sliter upp pålen, som med kraft träffar härföraren i ryggen! Denne blir helt förskräck, tror att han blir anfallen, så han hoppar upp på sin häst och galopperar därifrån med sin här! Sicket slag va?

25 svar på ”Slaget vid Sommersta (eller i Visnumsdalen?)

  1. Slaget vid Sommerstad ( har läst att det var 1040 talet om jag minns rätt. ) Det var den norske Harald Hårdråde som seglat upp i Kolstrandsviken med en styrka.

    Vid Barbrohöjden ska en piga eller nunna begravt ett barn, hon ska ha hetat Barbro
    men det var ett ovanligt namn förr i tiden, kanske bara skrönor ??

    Vid Valls gästgiveri har Karl XII syster Ulrika Eleonora rastat och ätit middag innan hon under viss hemlighet träffade sin bror konungen i Kristinehamn.

    Visnums avrättningsplats var i Torpa och hette Stegelmon.

    Visnums häradskonung ska ligga begravd i Långerud ( på en ö i Visman ) men där är idag en damm. Källa Arvid Ernvik som var en stor forskare om bygden.

    Valls gästgiveri är från 1634. Hästskjutsar fanns härifrån, tingsplats, spöpåle, fängelse.

    Det är Arvid Ernvik ( född i Hult ) som i nya böcker illustrerat Erik Fernows resa i Visnum för länge sedan.

    Bra upplägg på hemsidan.

    mvh Bosse,

  2. Hej!

    I okänd tidning (möjligen Kristinehamns-Posten) skriver den 21 augusti 1912 signaturen F.H.:

    ”(…) Vall är sannolikt en af de äldsta gårdarna i denna åldriga kulturbygd. Talrika fornlämningar i omnejden vittna nogsamt om dess tidiga befolkande. Det är till Vall och dess grannskap man velat förlägga den strid, som år 1066 utkämpades emellan norske jarlen Håkan Ivarsson, vilken af den svenske konungen Stenkil fått Värmland i förläning, och norske konungen Harald Hårdråde. (…)”

    I Värmlands historia, del 1, Wisnums härad. Södra Råda socken, Häfte 5, av J.L. Silving (nytryck 1985 av Älgarås Tryckeri) står det om Stora Årås ägor:

    ”(…) Det torde emellertid vara troligt att, denna och dessa högar äro lämningar från ett fältslag som stått där i trakten. Det går ännu en sägen därom bland folket.

    Man skulle isåfall kunna gissa på hertigekriget år 1304, då man vet att ett slag stått vid Årås. Omöjligt är ej heller att högarna äro lämningar från Harald Hårdrådes krig år 1066. Det berättas att han med en betydlig flotta från Trollhättan seglade öster ut öfver Vänern för att uppsöka jarlen Håkan Ifvarsson, samt att han landade vid en älf, som af äldre forskare antagits vara identisk med Wisman, och att där i en skogsbacke stått ett fältslag. Älfven kan dock lika gärna vara Amn (Gullspångsälven, min anm) och skogsbacken ifråga Årås, platser som på den tiden lågor midt i allmänna stråtvägen och ofta voro ett tillhåll för krigslystna härskare.”

    Jag tycker att det vore intressant att veta vilka vetenskapliga belägg det finns för den ena eller den andra historiebeskrivningen. Har någon eller några av gravfälten utforskats? Var bodde jarlen Håkan Ifvarsson? Vari bestod osämjan? Osv osv.

    Din sägen, Katarina, kan jag tyvärr inget om.

    Hälsningar Elisabeth H G

  3. Enl. boken ortnamnen i Värmland tryckt 1939 och utgiven av Kungliga ortnamnskommissionen så näms Vall ( Val ) i skrifter 1352. Det lydde då under Riseberga Kloster enl. Erik Fernow. ( Boken att resa i Värmland av Arvid Ernvik.)
    Arvid Ernvik skriver om Erik Fernow som gjorde en arkeologisk undersökning i bygden 1773-1779. Där ska i Långerud på en ö i älven Visnums häradskonung vara begravd. Kanske det är Jarlen Håkan Ivarsson.. ?? Finns en del att forska i.

  4. Visnums häradskonung ska enl. Fernow vara begravd på en ö vid dåvarande kvarnen i Långerud, varit och kollat och där är en ö.
    Betr. Harald Hårdråde: Se Wikipedia. Där står det att han dör i Slaget vid Stamford Bridge i England 1066. När de härjade i Visnum ( eller Gullspångälven ) står det att det var frost och snö och att isen frös runt båtarna vid älvmynningen. I Årosforsen fryser det nog inte så lätt i de kraftiga strömmar som är där. Kan ha varit Kolstrandsviken de seglade upp i ??

  5. Det finns ju tydligen två goda skäl att anta att det var vid Visman och inte vid Årås som detta slag stod; dels att häradskonungen tydligen ligger begravd vid Långerud, dels att båtarna frös fast i isen. Det ter sig sannolikt att det är Visman de försöker ta sig uppför.

    I ”Visnumsgård med dramatisk historia” av Naemi Giliusson (artikel i okänd tidning, NKrP?) står det följande:

    ”I likhet med många andra gårdar i Mellan-Sverige tillhörde Vall en gång Riseberga kloster. Första gången som gården Vall omnämndes, är nämligen i ett pergamentsbrev från 1252. Då skall riddaren Hemming Hemmingsson ha skänkt Vall till den mäktige klosterstiftelsen på Närkeslätten. I utbyte erhöll riddaren gården Nynäs i grannsocknen Visnums-Kihl.”

    Riddaren Hemming Hemmingsson ägde alltså Vall innan det senare i närmare 300 år blev ett klostergods. Det ter sig inte omöjligt att det därmed existerade redan 1066 och att jarlen Håkan Ifvarsson bodde där…eller åtminstone i närheten?

    Att gränsen mellan den norska förläningen Värmland och det söderut liggande Västra Götaland går strax söder om de stora gårdarna, kanske innebar att gränsen var särskilt väl bevakad och på båda sidor?…. Vad finns det annars för anledning att ha stora gods / gårdar / herresäten just här? I Årås hade man väl forsarna och många smeder arbetade där, men vad fanns det runt Vall-Backa-Sommersta-Värmlands Säby?

    Funderingar från Elisabeth

  6. Nu, Katarina, har jag hittat den historia du söker, om hästen som blev slagen av den påle han stod bunden vid. Den återfinns i Harald Hårdrådes historia, kap 72, ur Snorre Sturlarssons Heimskringla, länk: http://cornelius.tacitus.nu/heimskringla/harald-hardrade/index.htm

    Jag återgr den nedan. Samtidigt får det väl funderas ett varv till om beskrivningen stämmer bäst in på Visman eller Amn (Gullspångsälven). Hur långt ned mot Gullspångsälvens mynning fortsätter forsarna? Det står att Håkon uppehöll sig i Götaland och drog ned från ”landet” mot honom, eftsom han inte ville att Harald skulle härja deras bygd. Finns det därmed anledning att tro att den norske jarlen har uppehållit sig söder om Värmlandsgränsen (om den var på samma ställe då som nu)? Finns det någon höjd utmed Amn, såsom den som beskrivs i texten? Finns det myrar?

    Kapitel 72
    Strid emellan konung Harald och Håkon jarl.

    Konung Harald satt i Viken under sommaren och sände därifrån sina män till Upplanden efter de utskylder och skatter som han ägde att uppbära där. Men bönderna vägrade att betala och sade, att de ville hålla allt inne för Håkon Jarls räkning, för den händelse han komme till dem. Håkon jarl var då uppe i Götaland och hade mycket folk. Då det led ut på sommaren, for konung Harald söderut till Kungahälla; där tog han alla de lätta fartyg som han kunde få och styrde upp efter Älven. Han lät draga skeppen upp på land vid forsarna och förde dem så upp i sjön Vänern. Sedan rodde han österut över sjön till det ställe, där han sporde att Håkon jarl befann sig. När jarlen fick underrättelse om konungens färd, drog han ned från landet emot honom, ty han ville icke, att konungen skulle härja deras bygd. Håkon jarl hade en stor här, som götarna hade givit honom.

    Konung Harald lade sina skepp in i en åmynning. Därefter gick han i land, men lämnade en del av sitt folk kvar för att vakta skeppen. Konungen själv och några av hans män redo, men större delen av hären gick till fots. De hade att färdas genom en skog, och därefter hade de framför sig några buskbeväxta myrar och sedan en höjdsträckning. Då de kommo upp på höjden, fingo de se jarlens här; där var en myr emellan dem. Båda härarna ställde nu upp sig. Konungen befallde, att hans folk skulle stanna uppe på backen. »Låt oss först se», sade han, »om de vilja anfalla! Håkon är icke rädd av sig.» Det var frostväder och något snöfall. Harald och hans män sutto under sina sköldar; men götarna1 voro tunnklädda och började frysa. Jarlen bad dem vänta, till dess konungen ginge emot dem, så att de alla stode på samma höjd. Håkon jarl hade ett fälttecken som konung Magnus Olavsson
    hade ägt.

    Götarnas lagman hette Thorvid. Han satt på en häst, och tömmen var bunden vid en påle som var nedslagen i myren. Han talade och sade: »Det vet Gud, att vi här ha en stor härstyrka och mycket tappra män. Låtom oss nu laga så, att konung Stenkil får höra, att vi väl hjälpa den gode jarlen! Jag vet nog, att om norrmännen anfalla oss, så skola vi oförskräckt taga emot dem. Men om de unga männen skulle vackla och icke vilja stanna, då skola vi icke springa längre än till bäcken här. Om de fly än mer, vilket jag dock vet icke skall hända, då skola vi icke springa längre än till den här kullen.» I samma ögonblick sprungo norrmännen upp, höjde härskri och slogo på sina sköldar. Då började också götarnas här att ropa. Lagmannens häst blev skrämd av härskriet och ryckte till så häftigt, att pålen slets upp och flög förbi huvudet på lagmannen. Han sade: »Förbannad vare du, norrman, som sköt!» Därmed sprängde han bort.

    Konung Harald hade förut sagt till sitt folk: »Fastän vi göra larm och ropa, så skola vi icke gå nedför backen, förrän de komma hit emot oss.» Så gjorde de också. Så snart härskriet hördes, lät jarlen bära fram sitt baner, och när han och hans män kommo in under backen, kastade konungens folk sig uppifrån ned över dem. Där föllo genast många av jarlens män, och andra flydde. Norrmännen förföljde icke de flyende långt, emedan det var sent på dagen. De togo Håkon jarls fälttecken och så mycket av kläder och vapen som de kunde komma över.

    Konungen lät bära båda fälttecknen framför sig, då han for ned till stranden. De talade sinsemellan om, huruvida jarlen var fallen. Då de foro ned genom skogen, kunde endast en man rida fram i sänder. Plötsligt kom en man ridande tvärs över vägen och genomborrade med ett spjut den som bar jarlens fälttecken; därpå grep han banerstången och sprängde in i skogen åt det andra hållet med baneret. Då man omtalade detta för konungen, sade han: »Jarlen lever. Giv mig min brynja!» Konungen red om natten ned till sina skepp. Många sade, att jarlen nu hade hämnat sig. Thjodolv kvad då:

    Stenkils män, som bjödo
    sin hjälp åt den kampglade jarlen,
    ha fallit i striden — den starke
    kungen2 vållade detta.
    »Sviken av götarna, Håkon
    drog hastigt sig tillbaka» —
    så sägs det av den som nu smyckar
    med fagra ord vad sant är.

    Konung Harald stannade på sina skepp under den återstående delen av natten. Om morgonen, då det var ljust, hade så tjock is lagt sig omkring skeppen, att man kunde gå rundtomkring dem. Konungen befallde sina män att hugga upp isen kring skeppen och bana väg ut i sjön. Männen gingo dit och började hugga sönder isen. Konung Haralds son Magnus styrde det skepp som låg längst ned i åmynningen och närmast det öppna vattnet. Då man nästan var färdig med arbetet, sprang en man ut efter isen till det ställe, där man skulle hugga, och började slå sönder isen, som om han vore rasande eller galen. Då sade en man: »Nu visar det sig igen såsom ofta, att ingen är en så god hjälp som den där Hall Kodrånsbane, när han sätter till. Se nu, hur han hugger sönder isen!» På Magnus skepp var en man som hette Thormod Eindridesson. Då han hörde namnet »Kodrånsbane» nämnas, sprang han emot Hall och gav honom banehugg. Kodrån var en son till Gudmund Eyjolvsson3, och Gudmunds syster Valgerd var moder till Jorunn och mormoder till Thormod. Thormod var ett år gammal, när Kodrån blev dräpt, och han hade aldrig sett Hall Otryggsson förrän då.

    Thormod dräper Hall »Kodrånsbane».

    Nu var isen sönderhuggen ut till sjön. Magnus förde sitt skepp ut till det öppna vattnet, hissade genast segel och seglade västerut över sjön. Konungens skepp låg längst inne i åmynningen, och han kom sist ut. Hall hade varit i konungens följe och var honom mycket kär; konungen var därför mycket vred. Konungen kom sent till hamnen. Då hade Magnus hjälpt dråparen till skogs och erbjöd böter för honom; men det var nära, att konungen hade burit hand på Magnus, innan deras vänner gingo emellan och förlikte dem.

  7. Under den här länken framgår det att Värmland förr räknades till Götaland. Detta gör att tesen att slaget stod vid Sommersta inte står i strid med Snorre Sturlarssons beskrivning av var jarlen Harald Hårdråde befann sig.

    I texten under länken hävdas att mycket av det Snorre Sturlarsson skriver är broderier . Detta emotsägs emellertid, enligt en annan källa, av nutida forskare, som menar att Snorres berättelser håller sig rätt väl i forskningens ljus.

    Om Värmland som landskap och dess historiska gränser:
    http://www.tacitus.nu/svenskhistoria/land/varmland.htm

  8. Här är en länk till Länsstyrelsen. Här står det att Backa, Sommersta och Vall kan ha varit bebodda gårdar redan århundradena efter Kristi födelse. Här återkommer f ö årtalet 1252 för när Vall skänktes till Riseberga kloster i utbyte mot Nynäs. http://www.lansstyrelsen.se/varmland/Sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/landskapsvard/se-och-besoka/visnum-vall/Pages/index.

  9. Intresseant det här, jo jag läste också om riddaren Hemming Hemmingsson. Ja kanske han är vår härandskonung ??. Måste kolla länken till Länsstyrelsen.
    Betr. myrmarken kan det ju har varit söder om Säby herrgård, där var ju förr vatten och sumpigt innan man vallade in på 1800 talet. Eller så kom de över Stormossen som ju ligger nära ( norr om Vahlunda ) väster om kyrkan, kanske de ankrat i norra änden på Kilsviken och inte kolstrandsviken ?? Kul att spekulera i allafall.

  10. Hej! Ja, det är jättespännande!

    Katarina: Jag missminde mig när jag hade för mig att det i Snorre Sturlarssons text stod att de från höjden hade utsikt över åmynningen och båtarna. Vid ytterligare genomläsning fann jag ingen sådan text där. Kanske behöver jag läsa ännu en gång, eller stod det någon annanstans…?

    Hur som helst skall det bli jätteintressant med den studiecirkel Kaspar Jonsson kommer att hålla i med start i oktober. Jag hoppas vi kan få in en gnutta Visnum där också!

    Riktigt intressant kommer det också att bli om vi, så som han nämnde på Landsbygdskalaset i Kärrs gamla skola nu i september, kan få tillgång till nivåkartor för Vänern och lista oss till var strandlinjerna gick och kanske så långt tillbaka som på 1000-talet och kanske så långt ned som till Amneholm och Årås…?

    Jag är Visnumsbo och jag utgår från att studiecirkeln är öppen för fler Visnumsbor och även om utgångspunkten i dåläget (presentationen vid Landsbygdskalaset) var fokus på Visnums Kil och dess gårdars historia.

    Finns det möjlighet att anmäla intresse på den här sidan?

  11. Hej!
    Jag tror nog att man bakar ihop Visnum och V-kil när det gäller forskningen, eftersom vi i mångt och mycket hör ihop. Men det går ju att bilda två olika delar i forskningen , dels en Visnumsdel och en V-kilsdel.
    Att ta reda på vilka nivåer Vänern har legat på blir nog inte helt enkelt, men OM man får fram resultat så blir ämnet superintressant att man därifrån kan gå vidare.

    Det är bara att höra av sig så vidarebefordrar jag anmälningar till berörd arrangör.

  12. Studiecirkel vill ja gärna delta i, hör av er om när var och hur. Ska bli intressant

  13. Hej igen! Jag väntar också på att få höra något om studiecirkeln. Tidigare sades det att den skulle komma igång i oktober, så det är bara att vänta och se. Trevligt om vi blir några stycken!

    Vill nämna lite mer om det här med Barbrohöjden. I ”Bidrag till Wermlands Antiqvariska Topografi” av N.G. Djurklou (1829 – 1904), Nya Wermlands-Tidningens Boktryckeri 1954, står det på s 48 följande om detta:

    ”Ättehögar. Barbrohöjden alldeles inwid landswägen och ett stycke söder om kyrkan har 6 à 7 ättekullar, 3 à 4 fot höga men illa medfarna, så att endast 3 numera kunna såsom grafvar anses fullt säkra. Den största har wid pass 80 fots omkrets. Fernow, som uppgifvit att de warit mångfaldiga, torde dock svårligen hafva kommit till högre ziffra än den här uppgifna. Han öppnade några och har i sin beskrifning redogjort för fynden. Om ställets namn är sägnen nu för tiden äfven något olika hans berättelse. En nunna – ja, det flesta säga till och med rätt och slätt en piga – wid namn Barbro skall här hafva framfödt ett barn men aflidit under födslowåndan och sedan blifvit på stället bränd.”

  14. Bo: Vad gäller hur det såg ut innan marken söder om Värmlands Säby vallades in. Frågan är om det som senare var vatten och sumpigt tidigare var en med buskar beväxt myr..? Så här står det beskrivet enligt samma källa som i mitt förra inlägg (Djurklou):

    ”Säby. Här skall förr hafva funnits många ättehögar, hvaraf dock de flesta redan på Fernows tid woro förstörda. Nu woro inga sådane ens till deras forna tillwaro kända utom på den s.k. Kummelholmen, en långsträckt med några ekar och björkar beväxt kulle uti ängen, dit man under sådane somrar som den sist förflutna måste wada uti djupt vatten. […]”

  15. Intressant, är Kummelholmen de fornlämningar som är mellan Sund och Säby söder om vägen måntro ?

  16. Vi har ju även Lötmossen intill som säkert var en mosse även på 1.000 talet.
    Har ju hänt en del med landhöjningen på 1000 år också, det borde gå att ta reda på den förändringen mer exakt. det som idag är Vismans mynning var nog för 1000 år lite högre norrut.

  17. Bo! Vad gäller Hemming Hemmingsson, så står det så här i Nya Kristinehamnsposten (hette den så redan då?) den 21 augusti 1912 (Obs att det nedan åter står 1352 och inte 1252 för jordabytet):

    ”En viss Hemming Hemmingsson synes 1351 hava för klostrets räkning förvaltat Vall, enär abbedissan Maereta Ydodotter och konventet i Riseberga godkänna Hemminssons förvaltning av Klostrets gods i Värmland. Möjligen erhöll han för sitt välförhållande härutinnan om ej hela så dock någon del i Vall eller ock har han tillhandlat sig gården i dess helhet eller delvis. Han gjorde nämligen den 13/4 1352 jordabyte med Riseberga kloster, varigenom han erhöll jord i Näs, numera Nynäs i Visnums Kihl, mot dess jord i Vall samt en mellangift av antingen 30 mark penningar eller 2 läster korn.

    Emellertid uppstod sedermera tvist rörande detta jordabyte emellan nunnorna i Riseberga och Hemmingsson. För att slita tvisten hänsköts frågan till avgörande av en nämnd bland framstående personer, och skulle, därest det befanns, att bytet ej skett behörigen, nunnorna erhålla sina fastigheter tillbaka.

    Hemmingsson måtte dock sedermera ha överlåtit Vall till sin hustru, Kristina Amundsdotter, alldenstund han den 23/11 1362 gever henne gården ”Kyrkynby och halva Höroaesse” i Arvika socken i vilka båda gods hon förut ägde hälften såsom morgongåva mot Vall och halva Hedoker, numera Hedåker i Västergötland. Sistnämnda båda gårdar uppgives Hemminsson ha ”tagit till lösen för sitt vådabrott och för den stora olycka och skada, han genom detta brott tillskyndat sin hustru”. Samtidigt förordnar han, att, därest hon barnlös överlevde honom, så skulle hon erhålla allt gods i Värmland.

    Varuti detta vådabrott består inhämtas av att den 23/3 1354 av framstående män avgivet vittnesmål. Enligt detta skulle Hemming Hemminssons systerson Yar och hans stjufson Haralder, efter att med våld ha sökt intränga i Hemmingssons ”härbärge”, där dennes småsvenn och son vaktade en konungens skatt, ha slutligen överfallit och illa sårat Hemmingsson, som vid sitt självförsvar kom att döda sina angripare, Yar och Haralder. […]”

    Detta var slutet på Hemmingssons förvaltarskap, eftersom Vall sedan under en tid tillföll kronan. Dock förtäljer inte ovanstående konungens namn. Frågan är också varför konungen har placerat en skatt hos Hemminsson……..

    Intressant att notera är också att Riseberga var ett nunnekloster och inte ett munkkloster. Det sägs att kvinnor var omyndiga vid denna tid (?) men uppenbarligen hade dessa nunnor ett och annat att säga till om – eller? Slapp Hemmingsson att lämna tillbaka Vall till Riseberga genom att han överlät gården på sin hustru?

  18. Hej igen! Kummelholmen är de gravsättnigar som ligger öster om vägen, alltså mot Visman, mellan Värmlands Säby och Nyland / Värmlands Säby naturreservat; dvs inte de gravhögar som finns mellan Värmlands Säby och Sund.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.